Medan vi väntar

Lördag. Det har nu gått över en vecka sedan jag satte in de två embryona. Idag är ruvardag 8. Jagvhar läst om folk som fått positiva besked genom att göra graviditetstest vid den här tidpunkten men jag vågar inte. Det vire ju i och för sig skönt att slippa ifrån alla hormoner om det visade sig negativt, men jag orkar inte med att bli ledsen och besviken. Det väntar jag med i en vecka till. För ja, det är så det känns. Jag börjar bli mer och mer säker på att det inte finns någonting som växer där inuti. Jag tänker att jag borde känna mer än vad jag gör i så fall. Just nu känner jag ingenting, alla symptom som kag har tyck mig haft är som bortblåsta. Jag kan röra på mig utan några smärtor (bara nång gång då och då drar det till lite) och brösten är mer eller mindre normala nu,ndet är väldigt sällan som de ömmar. Det enda som skulle kunna peka mot att något positivt vore i göringen är att jag har blivit mycket känsligare under de senaste dagarna. Allt får mig att börja gråta. Jag har mycket med studierna för tillfället och så fort jag inte förstår något så brister jag ut i gråt. Min man börjar nog bli aningen förvirrad, för vad han gör eller säger i sådana situationer så blir det alltid fel.

 

Hur som helst. På fredag ska vi göra blodtest för att se hur det ligger till. Egentligen är provdagen på lördag men då är länaren stängd så vi har bestämt att göra det en dag tidigare. Då har det ändå gått två veckor sedan insättningen så det borde inte vara något problem med att få ett rätt resultat.